Det viktigaste i korthet
- Eternit tillverkades i Sverige från 1906 (Lomma) och innehöll typiskt cirka 10 % krysotil fram till förbudet 1982.
- Gammal asbesthaltig eternit och modern fibercement utan asbest ser nästan identiska ut — labbprov är enda säkra sättet.
- Vanligast som korrugerade takskivor och rektangulära fasadplattor på 1950–1970-talshus.
- Intakt eternit är låg risk; bearbetning (såga, borra, slipa, riva) frigör fibrer.
- Privatperson får demontera i eget hus enligt AFS-regler, men behörig sanerare rekommenderas för större ytor.
Vad är eternit?
Eternit är ett varumärkesnamn för fibercementskivor — i Sverige har ordet blivit allmänt synonymt med materialet i sig. Produkten består av ungefär 90 % portlandcement och 10 % förstärkande fibrer. Mellan 1906 och 1982 var fibrerna i Sverige nästan alltid asbest — typiskt krysotil (vit asbest), som utgjorde cirka 95 % av all asbest som någonsin användes i landet. Eternit som tillverkats efter 1982 använder cellulosa-, glasfiber- eller polypropylenfibrer istället och innehåller ingen asbest.
När och var användes eternit?
Första svenska eternitfabriken startade i Lomma 1906. Tillverkningen växte kraftigt under 1940–1970-talet och eternit blev en standardprodukt under Miljonprogrammet (1965–1974). Korrugerade takskivor var den största produktkategorin — billiga, brandsäkra och vattentäta. Rektangulära fasadplattor blev populära på villor och kedjehus från 1950-talet. Eternit förekommer också som rörisolering, ventilationskanaler, brandskyddsskivor i pannrum och som dricksvattenrör i kommunala system.
Hur ser eternit ut?
Tak: korrugerade skivor i grått eller målat utförande, typiskt 5–8 mm tjocka, monterade med synliga skruvar eller spik. Den karakteristiska vågprofilen skiljer eternit från plåt eller bitumen. Fasader: rektangulära plattor i grått, ofta målade i pastellfärger på 1960–1970-talsvillor. Plattorna är 4–6 mm tjocka och monterade i överlappande mönster. Den oprofilerade typen kallas i folkmun ibland "fattiglappar" eftersom den var en billig fasadlösning. På bruten kant syns en fiberliknande struktur i en grå cementmassa.
Varför går det inte att se asbest i eternit?
Detta är den enskilt viktigaste punkten. Gammal eternit (1906–1982, asbesthaltig) och modern fibercement (efter 1982, utan asbest) använder samma produktionsmetod och ger samma yta, samma färg, samma form. Cellulosa- och polypropylenfibrer ersatte asbestfibrer utan att ändra materialets utseende. Det betyder att en grå korrugerad fasadplatta från 1968 och en visuellt identisk platta från 2010 kan se exakt lika ut för det blotta ögat — men den ena innehåller cirka 10 % krysotil och den andra inte. Det är därför labbprov alltid är nödvändigt vid osäker datering.
Hur farligt är eternit?
Intakt eternit, monterad på sin plats, innebär låg exponeringsrisk. Asbestfibrer är bundna i cementmatrisen och frigörs inte i betydande grad så länge ytan inte bearbetas. Risken ökar markant vid: sågning, borrning, slipning, högtryckstvätt, krossning vid rivning eller vid kraftigt åldrad och förvittrad yta. Asbestrelaterade sjukdomar — lungcancer, mesoteliom, asbestos — utvecklas typiskt 20–40 år efter exponering. Cirka 100 svenskar dör varje år av asbestrelaterade sjukdomar trots att asbest förbjöds 1982.
Får jag demontera eternit själv?
Privatperson får enligt svensk lag hantera asbest i eget hem utan särskilt tillstånd. Men sedan december 2025 (AFS 2025:6) har kraven på kunskap och utrustning skärpts. Vid demontering krävs: P3-andningsmask, engångsoverall, dubbla plasthandskar, fuktning av materialet, hela skivor (inget brytande eller sågande), tätförslutna plastsäckar märkta ASBEST, och transport till mottagningsstation för farligt avfall. Innan arbete påbörjas ska saneringen anmälas till kommunens miljökontor. För större ytor (hela tak, hela fasader) rekommenderas alltid behörig sanerare — riskerna att göra fel är reella.
När ska man testa eternit?
Testa innan: renovering, rivning, sågning, borrning, husköp eller fasadbyte där eternit kan finnas. Provet kostar typiskt 800–1 500 kr per analys via SWEDAC-ackrediterat labb. Provtagning på eternit är relativt enkel: spraya materialet med vatten, knacka loss en bit i en av kanterna (cirka 2×2 cm), lägg i förseglad plastpåse och skicka. Bryt aldrig torr eternit för att ta prov — då frigör du fibrer i andningszonen.